Back in track tho!

Jag är inte i så jättebra form för tillfället. 
De enda jag gör är jobba och de vill jag till och med! 
Men mat och träning går desto sämre. Lite mycket alkohol i helgen gjorde att min duktiga vecka hamnade åter på noll. Ännu en gång håller jag på stabilisera blodsockret.
Man ack så gott ägg och makrill var nu ikväll, var nån månad sen jag åt de sist. 

I morgon blir de "norrlanscanapé", de blir också gott! 
Sen måste jag bara komma på va jag ska göra för "middag", vet inte alls var jag är sugen på och min "kyl" börjar bli lite tom... som tur är ska den få fyllas på till veckan! Nom nom!


Tomten jag vill ha

Efter över en vecka har jag äntligen gjort mina kontoärenden. Tänk va jag ska vara besvärlig! 

Tror jag lägger in en önskelista till tomten om att jag vill ha lite självdiciplin i julklapp! 

Små små varelser som vill ut....

Att välja en duschkräm som lutkar så intensivt av kakao var väl kanske inte så där jätte genomtänkt när jag nu ska försöka sköta kosten...igen. Nej snarare triggar de sötsuget, men! Nu ska jag visa att jag kan stålsätta mig! För om de är något jag är duktig på så är de envisheten min. På ont och gott...
 
Men de va inte de jag tänkte på, utan jag har märkt att jag verkligen behöver rensa ur min kropp på dumma saker jag fått i mig för jag tror kroppen börjar ta saken i egna händer. Jag har på hela överkroppen börjat få massa "småknotter" och min tanke nu då (jag vet att jag har livlig fantasi) är att småknottret är massa ohälsosamma små saker som jag fått i mig som kroppen nu börjar trycka ut... logiskt? Kanske inte, i alla fall inte på de sättet, men grundtanken är i alla fall rätt. Hade min kropp mått bra, hade den ju inte betett sig på detta viset.

De roliga i det hela är att jag drömde även om detta. Jag drar upp och visar knottret på magen för en vän i drömmen. Vilket inte känns så där jättenormalt att drömma om de. Men de tyder ju på att jag verkligen känner att de är dags att bli snäll mot den.
Kroppen ska ju trots allt orka med min hjärna bra många år till.

Har bara gått en dag hittills och jag vet hur peppad jag är i början av veckan, vet också hur mönstret brukar va och mot helgen är de som att jag helt tappat de.
Dock har jag klarat de förut, så nu jävlar.... De bästa vore att jag inser, att även om jag fuskar så behöver jag inte fortsätta fuska. Måste ändra - "har jag redan fuskat kan jag fuska lite mer" till "okej, att fuska en gång är okej". Typ.
 
Nu ska jag göra nån bra mat och dricka mitt te innan jobb!

Step by step

Söndagen åt jag ute igen. Tredje gången den veckan. Soltorkade tomater, lufttorkat skinka, ost och tomat...på pizzabotten, tss. Gott va det i alla fall. Men igår tog jag och gjorde mig tacogratäng som jag längtat efter, så nu har jag bra mat iaf tre dagar. Uppe i tid idag också. Men inte tar jag mig i väg till gymmet inte. Inte riktigt vaknat i kroppen än tror jag. Men man kan ju inte begära allt på en gång? 

Hade jag jobbat dagar hade jag nog för länge sen redan tagit mig till gymmet men nu är de som de är. 
Tända ljus, te och podcast/läsning om vart annat, inte så tokigt. 

Tråkiga saker i tankarna

Så va de det där med självdisciplinen. I en månads tid har jag haft vattenlåset i duschen i tankarna. De är verkligen dags att fixa de. Gjorde ett tappert försök en dag och kunde då skjuta ännu lite mer på de. 
Så tänkte jag att denna helg måste de ske, jag värgrar låta de gå så långt att jag måste stå i vatten. Sånt kan man göra i badkaret. 
I alla fall så är de ibland en lyckoträff att skjuta på de, för när jag kom hem från jobbet i fredags hade en av tjejerna jag bor med fixat de! Helt underbart att komma hem till! 
Däremot förändrar de inte mitt huvudbry den senaste månaden och därav har jag alltid en känsla av stress för saker att göra. 
Win and lose maybe?

Ständigt denna..

Mat! 
Jag kommer nog aldrig kunna få er som inte har de problemen att förstå hur svårt de här med mat är för mig.

Jag kan känna en sån hopplöshet ibland även om jag många gånger tycker de är bra att min kropp är så tydlig på va den klarar och inte eftersom då kan jag undvika tills viss mån att utsätta kroppen för sånt som många inte är medvetna om att de gör. 

De är tur måste jag säga att jag har den lunchen jag har på jobbet för annars hade jag nog tyvärr ätit ännu sämre i dag. 
 
Lika är de med självdisciplinen här, den försvinner ganska fort, men, saken är den att här handlar de inte bara om den, vilket gör de ännu tuffare. Men som jag skrev, jag försöker igen och om inte de går så försöker jag igen och igen och igen. Delmål kanske får bli tänket!
Mål - mat. De passar ju fint in! Tre mål mat om dagen är ett minimum, hör du de Sofie!?

Hälften vunnit

En tanke för att hålla bloggen lite mer levande och för att jag ska få skriva av mig är självdisciplin i allmänhet. Som jag skrev så finns den sällan där för mig, inte min starka sida helt enkelt och detta visar sig bland annat vad gäller mitt shoppande. 

Sen har jag även en till sak som tar en väldigt stor del i mitt liv, de är att få saker gjorda.
Jag är en människa som gärna skjuter på saker, länge, detta är inte sunt då de är en grund till min stress.

Nu vet jag att jag kan snacka och då menar jag inte rent generellt utan jag kan bygga upp saker, brinna för något, ge mig fan på saker och så vidare, men jag har en väldigt svag låga, den slocknar ganska snabbt. 
Ligger nog lite i min rastlösa person. Detta är då något som jag många gånger önskat jag kunnat ändra på. 

Men jag har insett att hittills har de inte funkat och de är inget jag ska lägga energi på att ändra, däremot kan jag i stället fortsätta försöka. För att försöka är ju alltid något och då har man i alla fall hälften vunnit.
Så, välkommen till en gammal men ny sida av mig, självdisciplinen i vardagen! 

Känslan när...

Känslan att skriva av sig infinner sig nu för tiden. Latmasken i mig gör mig stressad, jag vill så mycket men jag tar som inte tag i de.
Ser hur länge sen de är sen jag skrev här sist och känner att jag är sämst på att hålla saker vid liv. Har ännu inte gett träningen någon HLR men tanken har slagit mig i snart en månad. Sofie jobbar dock kvällar och är ingen morgonmänniska så de där med självdisciplin faller i skuggan vad gäller allt.
Men jag tänkte som så, att sparkar jag igång, (dumt ordval kanske av något som ligger inför HRL räddning) med att skriva här, känner jag mer press och jag tvingar fram min självdisciplin.
Jag läser om folk som njuter av träningen och ser fram emot att få gå in i den och koppla av och må bra i dubbel bemärkelse och jag önskar så att jag också är där en dag! För även om de bor en latmask i mig så har jag faktiskt viljan att känna så.
Ready to rumble? I am!

RSS 2.0